Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Politikerna sätter barn och vuxna i kläm

Kommentering avstängd

Hur många gånger har vi inte hört politiker lova bättre skola och mindre barngrupper? Antalet gånger är vid det här laget nog tämligen svårt att räkna. Likförbannat står de där och stampar på samma ställe. År ut och år in. Snart borde väl rimligtvis stampandet göra att de ramlar ner i sitt egengjorda hål … och nya krafter får ta vid? Men icke. Här måste det sparas pengar. Alltid dessa förbannade pengar. Men det lustiga är ju, trots allt sparande inför framtiden, finns det ändå aldrig några resurser. Definitivt inte i år, och inte nästa år … men om tio år kanske. Istället för politikerna själva, tycks det alltså vara pengapåsen som alltid försvinner ner i underjorden och aldrig visar sitt plyte igen. Märkligt det där. *Poff* – borta! Men studieresor och annat tjafs finns det minsann pengar till.


David Castillo Dominici @ freedigitalphotos.net

Jag vet att den ekonomiska situationen i Europa inte är särskilt briljant just nu, och har inte så varit på ett bra tag. Hur det i sin tur påverkar de olika kommunerna törs jag inte svara på. Men oavsett är det här inget nytt fenomen. Så länge jag kan minnas är fläskiga vallöften och strypta resurser nästan det enda som de lokala politikerna pratar om. Ja, det känns inte ens särskilt långsökt att ta nöjesbranschen till hjälp för att förklara proceduren:

James: The same procedure as last year, Miss Sophie?
Miss Sophie: The same procedure as every year, James!

Anledningen bakom det här inlägget är en insändare i dagens Gefle Dagblad. Där skrev signaturen ”En trött förskolärare” bland annat följande rader:

Men… Så svårt (läs omöjligt) det är att hinna med det på förskolan. Jag, som pedagog i en småbarnsgrupp med 16 ett-två-åringar, går hem från jobbet varje dag med en enorm känsla av otillräcklighet. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte! Det är så viktiga år det gäller, vi bygger en grund för framtiden.Tänk om ni politiker kunde förstå det här och lyssna på oss som lever mitt i den här verkligheten. Ta oss på allvar när vi försöker bromsa! Det känns som att vi vuxna sviker våra barn.

Så inte nog med att barnens utveckling blir lidande, de vuxna runtomkring går och har ångest därför att de varken har kraft eller tid att ägna alla barn tillräckligt med uppmärksamhet. Bra, jättebra … det känns som att vi är någonting på spåren. Ett framtida vinnarkoncept! Vi kör de vuxna i botten och väntar på att barnen, vars utveckling är ett frågetecken, ska ta över. Wooohooo!

Nej, men allvarligt talat … det här är bedrövligt. Vad ska vi göra? Vad kan vi göra?

Comments are closed.