Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Mobbning vs. medmänsklighet

Kommentering avstängd

Den senaste tiden har det talats en hel del om mobbning och trakasserier. Främst tänker jag givetvis på det oerhört tragiska självmordet i Kumla/Örebro. Nu har det väl visserligen visat sig att det kanske inte var jämnåriga skolkamrater som låg bakom den 13-åriga flickans val att ta livet av sig, men det är ändå väldigt aktuellt. Och lika bedrövligt. Jag blev mycket illa berörd av hennes historia, och jag kan för mitt liv inte förstå varför man mobbar och trakasserar varandra på olika sätt. Var är medmänskligheten?

Alla behöver inte tycka om alla. Det är givet. Men varför måste man vara elak och göra en annan människa ledsen? Hur tänker en sådan person? Vad får han eller hon ut av det? Jag begriper inte. Jag gör bara inte det. Alla sårar vi varandra emellanåt, men att systematiskt och medvetet säga och göra dumma saker för att trycka ner en annan medmänniska; det är oförsvarbart. Ni som gör det, väx upp! Att mobbas är inte coolt. Det är enbart ett bevis på att du är omogen och osäker.

Jag har också fått utstå en del mobbning i mitt liv, även om det inte alls varit på någon extrem nivå. Men visst har det funnits dagar i mitt liv då jag gråtit hejdlöst för att olika personer bara varit elaka och dumma mot mig på olika sätt. Mycket av det tycks jag dock, för min egen skull, ha förträngt. Jag har nog varit ett ganska lätt offer faktiskt. Liten, blyg och alldeles för snäll. Men som sagt, jag har ändå klarat mig väldigt bra i jämförelse med vad många andra har fått utstå.

Internet har förändrat spelreglerna för mobbning och trakasserier. Det ger en obehaglig anonymitet som jag är innerligt tacksam för att den inte fanns/hade blommat ut när jag var i tonåren. Visst, Lunarstorm hade kommit. Men jag var aldrig en del av det. När jag för några år sedan läste en uppsats om just nätmobbning sopade jag det mest under mattan. Jag trodde inte att det var så farligt. Det var det kanske inte heller. Inte då. Men det har utvecklats till att bli ett stort problem som skolor med flera har svårt att hantera och kontrollera. Här är några tips från ”Friends” på hur man kan motverka nätmobbning i alla fall. Dessutom vill jag slå ett slag för en kille som heter Björn Hultman. Han återfinns, liksom jag själv, på Ungdomar.se, men har även blogg och Twitter. Följ honom!

På min ”att se-lista” står en dokumentär om mobbning (”Bully”). Men, redan nu kan jag rekommendera er som är intresserade att kolla in filmen ”Cyberbu//y” – läs mer här. Filmen är okej, men det är väl framförallt budskapet och lite av problematiken som kan uppstå som är det intressanta.

Anledningen till detta inlägg var faktiskt någonting positivt. Tro det eller ej. Jag fick nämligen nys om ett videoklipp för någon dag sedan som gjorde mig alldeles varm i hjärta och själ. Efter all bedrövelse som jag läst om den senaste tiden var det här videoklippet ett bevis på att medmänskligheten fortfarande lever i allra högsta grad. Följande klipp är fullkomligt underbart. Det summerar precis vad idrott ska vara för barn. Det här kära vänner, det är kärlek. Försök att inte fälla en tår om ni kan …

Kommentar från YouTube:

This isn’t ordinary hockey. SHI= Special Hockey International. Their slogan:

”Special Hockey allows the developmentally challenged to achieve their own goals on their own schedule. There are no age groups. There are no tryouts. They don’t even need to be able to skate. All they need is what they already have…desire. The only expectations they need to meet are their own.”

Such a great organization don’t you think!

Vilka är dina erfarenheter av mobbning? Vad behövs göras? Vari ligger problemet?

Comments are closed.