Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Mitt genustänk

Kommentering avstängd

I slutet av januari anordnade Aftonbladet, med anledning av en debattartikel skriven av psykologen Alf B Svensson, en live chatt vad gäller genuspedagogikens vara eller icke vara inom förskolan. Jag följde inte live chatten när den ägde rum, men sparade den bland mina bokmärken då jag fann ämnet intressant.

Som jag ser det så går saker och ting ofta till överdrift här i Sverige. Det vill säga, antingen är det svart eller så är det vitt. Sällan tycks den underskattade gyllene medelvägen premieras. Men, det kanske beror på att vi som ofta tillhör den gruppen inte står på barrikaderna och skriker högt.

hon, han, hen

Jag tycker absolut att genuspedagogiken har ett värde. Jag ser det som en självklarhet att vi i dagens samhälle, på olika sätt, tänjer lite på stereotypa normer. Men bara av en anledning egentligen, för att visa att individen själv har makten. Vare sig det gäller val av yrke eller klädsel. Det är upp till var och en hur han eller hon vill vara. Därför tycker jag också att lärare och andra vuxna förebilder bör hjälpa till och uppmuntra individens val. Vill en liten pojke leka med dockor så ska det vara okej. Det finns ingenting som säger att han måste leka vilda lekar om han inte vill. Vi är nämligen alla olika. Kön ska inte begränsa oss. Däremot ser jag inget problem med att försiktigt uppmuntra honom att delta i varierande aktiviteter. Genom att prova på olika saker blir vi mer medvetna om vad vi faktiskt gillar.

När vi ändå talar om olikheter så kan debatten om könsneutralitet göra mig lite mer obekväm. Varför är vi så otroligt besatta av det könsneutrala numera? Jag menar, klär du din nyfödda flicka i rosa får du garanterat onda ögat av någon. Det förstår inte jag. En nyfödd kan inte föra sin talan. Inte heller har han eller hon någon åsikt. Det vill säga, det finns som förälder få saker värt att beakta förutom din egen åsikt. Som jag ser det är det därför upp till barnets föräldrar att välja kläder, tapet till barnkammaren etc. Troligtvis väljer de då efter egen tycke och smak. Vad ska de annars gå efter? Nej, det här med färg vad gäller bebisar tycker jag mest bara är fånigt. Det är ingenting fel att klä sin flicka i rosa om man själv gillar den färgen, tycker jag. Inte heller ser jag något problem med att klä flickan i blått om man så vill, så länge det inte har något provocerande syfte. För då tycker jag man bara är jobbig och fel har fel fokus. Jag är heller inte särskilt förtjust i ordet/begreppet ”hen”. Dock kan jag se vissa fördelar med det om det används på ett genomtänkt sätt. Om man däremot bara använder sig av det för att undvika att skriva ”han eller hon” i text så är jag emot det. ”Hen” ska användas då kön av någon anledning är okänt, eller om en individ inte vill bli kallad han eller hon.

Jämställdhet i alla dess former är inte alltid helt enkelt. Inte heller är det svart eller vitt. Det finns som med allting annat en gråzon. Jag tänkte nästan ta upp en sådan sak som löner också, men det får bli en annan gång.

Nå, vilken är din åsikt? Tycker du att jag är ute och cyklar?

Comments are closed.