Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Kärn-, plast-, kompisfamilj eller ingetdera?

Kommentering avstängd

Jag har alltid tyckt att det som vi kallar för ”kärnfamiljen” är familjesituationen att sträva efter. Kanske beror det på att mina föräldrar fortfarande är tillsammans, eller kanske beror det på att jag är lite lill-gammal och traditionell? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag, när jag var lite yngre, ofta oroade mig för att mina föräldrar skulle gå skilda vägar – utan att jag egentligen hade någon anledning till att tro det. Men tanken på det var skrämmande.

Allteftersom åren har gått har jag däremot insett att en familjesituation med ”mina-dina-våra” faktiskt också kan vara positiv. Fler kontakter, fler vänner, större familj – ja, vem skulle säga nej till det? Nu ska jag inte gå så långt som att säga att jag ser fler fördelar än nackdelar, men jag är inte alls lika skeptisk som jag en gång var. Jag är dock fortfarande av uppfattningen att många ger upp sina relationer väl enkelt idag – men det kanske är en slags fördom, vad vet jag?

Bild: Kookkai_nak @ freedigitalphotos.net

Hur en splittring mellan ens föräldrar upplevs av barnen tror jag, utan att ha någon egen erfarenhet, till stor del hänger på föräldrarna. Lyssnar och svarar de ärligt på sina barns funderingar och frågor? Ges vettiga förklaringar till varför en splittring är nödvändig – tillsammans? Är barnen på det klara med att det inte är deras fel? Kan föräldrarna fortsätta att vara vänner för alla iblandades bästa?

Hur individen går vidare med sitt liv efter en skilsmässa är upp till var och en, men jag läste nyligen en ganska spännande och intressant artikel på Aftonbladet. Den handlade om två tjejkompisar som flyttat ihop, inklusive barn, efter att bådas respektive äktenskap gått i kras. Personligen tycker jag det verkar vara en utmärkt och lite udda idé. Den fungerar givetvis inte för alla, men det är alltid intressant med alternativa lösningar på problem – inte sant? Jag tycker aldrig att man ska hålla sig till normen bara för att göra det, utan man ska alltid göra det som passar ens egen situation bäst. Så, hur tycker ni att man hanterar en skilsmässa på bästa sätt – för barnens skull? Skulle en ”kompisfamilj” kunna vara ett alternativ att överväga för dig?

Comments are closed.