Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

GD/GIF-olympiaden är ingen lek

Kommentering avstängd

Varje år arrangeras GD/GIF-olympiaden i Gävle. Det är en friidrottstävling där alla skolklasser i 3:an-6:an får delta. Jag har själv varit med och sprungit, stött kula och hoppat längdhopp efter bästa förmåga en gång i tiden. Veckor innan gjorde man stiliga skyltar till inmarschen och tryckte upp t-shirts till alla i klassen. Väl där fick man en vetebulle, mjölk och en keps om jag inte minns helt fel. Det var spännande, pirrigt … och framförallt skoj.

Nu var det längesen jag hade mina glansdagar i GD/GIF-olympiaden. Friidrottsstadion har till och med bytt namn sedan dess. Inte  heller har jag besökt tävlingen som åskådare, även om tanken har slagit mig många gånger. Innan jag svävar iväg för långt ska jag faktiskt ta och komma till det som detta inlägg skulle handla om. Jag nämnde i förbifarten att det här var en rolig tävling att delta i. Det är min erfarenhet. Och ännu roligare blev det ju eftersom min klass vann ett av åren. Men för alla är det inte kul att vara med. Och då syftar jag inte på de individer som inte tycker om idrott, utan på dem som får upplevelsen förstörd av tävlingsmomentet.

Bild: Tina Phillips @ freedigitalphotos.net

När jag läste dagens artikel i Gefle Dagblad blev jag faktiskt ledsen. Det finns många anledningar varför tävlingsmoment inte är lämpligt i unga år. Detta citat berättar en av anledningarna:

Eleverna i Vikingaskolan stod redo att kliva upp överst på prispallen i den 34:e upplagan av GD/GIF-olympiaden. På läktaren var det tätt med folk som bjöd på hejaramsor och rungande applåder.

Då kom beskedet.

Laget hade diskvalificerats på grund av en överväxling. Flera i klassen brast ut i gråt och gömde ansiktena i gräset.

Alltså, diskvalificering? Var det verkligen nödvändigt? Vi pratar om barn i 3:e  klass, ha lite känsla för guds skull. Förstör inte en fantastisk upplevelse för en smärre regelöverträdelse. För jag kan aldrig tänka mig att det handlade om någon större felmarginal. Och om det nu var så viktigt att statuera exempel, dela på vinsten då! Jag gissar att ni i och med det här har sett till att några av dessa barn som kanske övervägde att börja med friidrott nu inte längre vill. Det är en tävling, visst. Men det är också en tävling där medelåldern är typ elva år, vilket betyder att det inte ska vara på blodigt allvar. Tävlingen ska trots allt baseras på deltagande och glädje. Det är väl därför reglerna i tävlingen också säger att varje deltagare som fullföljer en gren, oavsett resultat, får poäng. Inte sant?! Eller har dessa regler tagits bort för ett mer resultatbaserat perspektiv sedan min tid? Nej, usch. Fy skäms!

Comments are closed.