Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

En pappas reaktion på ”Tjocke Albin tänker om!”

Kommentering avstängd

Kommer ni ihåg barnboken Tjocke Albin tänker om! som jag skrev om tidigare? Om inte, kan ni läsa mitt inlägg här. Nu tänkte jag tillägna boken och dess författare ytterligare ett inlägg. På sätt och vis borde jag lägga band på mig själv, då jag inte har för avsikt att marknadsföra böcker som den här, men jag kan inte. Jag läste nämligen, sent omsider, en pappas reaktion på boken vilket var mycket intressant läsning.

Bild: Kikkuli förlag AB

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg ska jag inte uttala mig för kritiskt kring boken och dess författare då jag ännu inte har läst den. Men nog känner man sympati och förståelse för pappans synpunkter? Och givetvis sonens situation.

Att någon kommer på idén att skriva en bok om ”tjocka barn” är för mig helt absurt. Det är ju inte barnets fel att det lider av övervikt, om det beror på omständigheter i eller utanför hemmet eller föräldrar som matar ungen med späck så är det ändå inte barnets fel så hur kan man lägga över skulden på barnet?

Du som skrivit denna bok, för det första: varför? För det andra: om du nu var tvungen att uppmana barn att börja banta, varför väljer du ett populärt pojknamn? Kan du inte tänka längre med den utbildningen du har? Detta har snabbt rivit ner min sons välmående vi kämpat i flera år för att få tillbaka. Du har med denna bok delat ut ett baseballträ till alla Sveriges mobbare. Tänk så fint att kunna placera ut denna fina bok till alla Sveriges ”tjocka Albin” i deras skåp, i matsalar och ja lite varstans.

Skulle man till exempel kunna skriva böckerna:

”Anorexia-Sofia tänker om” – hon ska nu börja käka chips, dip och gräddtårta varje dag.

”Skitigfattiga Kalle tänker om” – han ska säga till mamma att sluta vara alkoholist och full hela tiden och i stället skaffa ett jobb och tvätta hans kläder.

Och till sist ”Adhd-David tänker om” nu måste jag sluta vara ofokuserad på skolarbetet!”

Det finns mycket tänkvärt i ovanstående citat tycker jag. Samtidigt är mobbare alltid svåra att komma åt. De behöver inte en bok som bränsle till deras brasa, även om det hjälper till onödigt mycket. De hittar alltid någonting att koncentrera sig på. Och har man en gång blivit ”hackkyckling” är det nog tyvärr svårt att ta sig ur det så länge omgivningen är densamma. Men det är vad jag tror. Nå, vilka är era tankar kring boken och kring pappans brev? Har ni kanske till och med läst den?

Sedan undrar jag ju i mitt stilla sinne varför en pojke på elva år behöver Facebook … men det är en helt annan diskussion.

Hittade två intressanta länkar:

Mc Donald helt enkelt – Tjocke Albin
MulligaBarn.se – Fredagstips från MulligaBarn.se

Comments are closed.