Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

En klassiker: Lejonkungen

Kommentering avstängd

Under påskhelgen sände SVT1/Barnkanalen en riktig Disneyklassiker. De sände nämligen Lejonkungen! Jag vet inte vilken relation ni har till den barnfilmen, men jag håller den i alla fall väldigt varmt om hjärtat. Det var nämligen min första bioupplevelse någonsin. Ett minne som för evigt etsat sig fast hos mig.

Tills det att jag såg den nu i påskas hade jag inte sett Lejonkungen på många, många år. Faktum är att jag inte ens är säker på huruvida jag sett den alls, sedan den gick upp på bioduken. Och det var ju ett antal år sedan. Hur som helst, jag tittade på den nu under påskhelgen. Och jag, vuxna människan, fällde tårar som om jag vore ett barn. Nog för att jag är lite av en lipsill i allmänhet, men ändå. Den var så sorglig, rolig och fin på en och samma gång. Precis som jag förväntade mig. Precis som jag kom ihåg den.

Ibland funderade jag kring filmens alla allvarliga ämnen/teman, och hur bra dessa ändå fungerade. Trots att det faktiskt är en barnfilm. Ämnen såsom: sunda värderingar, familj/vänner/kärlek, ondska/mord, makt med mera. Men i mångt och mycket handlar det ju om hur saker och ting presenteras. Och rent generellt är jag övertygad om att bra berättelser, riktade till såväl barn som vuxna, framkallar känslor och ställningstaganden. Läste förresten att skaparna bakom Lejonkungen hade influerats av Shakespeares pjäs Hamlet. Bara en sådan sak.

Har du sett filmen? Vad tycker du om den? Hur ställer du dig till att exempelvis makt/mord utgör en del av kärnan i en film riktad till små barn? Det vore skoj att få läsa era tankar …

IMDb: ”Tricked into thinking he killed his father, a guilt ridden lion cub flees into exile and abandons his identity as the future King.”

Comments are closed.