Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Barnboken ”Tjocke Albin tänker om!”

9

Jaha, då var den här – den svenska varianten av den mycket omdiskuterade och kritiserade barnboken ”Maggie Goes on a Diet” som jag har skrivit om här och här. Den svenska varianten, bland annat skriven av en legitimerad sjuksköterska/barnmorska, heter ”Tjocke Albin tänker om!”. På förlagets hemsida beskrivs boken enligt följande:

Albin är en riktig latmask. Han är så lat att han inte ens orkar leka. Medan resten av familjen motionerar äter Albin godis och spelar dataspel. Men så en dag ska Albin väga sig hos skolsköterskan. Då får Albin veta att han är för tjock. Så tjock att han är sjuk. Nu måste Albin jobba hårt för att bli frisk igen. Men det är inte alldeles lätt när man är den lataste pojken i hela världen.

Bild: Kikkuli förlag AB 

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Det jag vet är att jag inte tänker uttala mig särskilt mycket kring en bok som jag inte har läst. Men nog tycker jag väl att det här temat är aningen känsligt att ta upp i en barnbok. Visst, barnböcker är ett utmärkt sätt att ta upp svåra och känsliga ämnen med barn. Men övervikt?! Varför? Jag kan till viss del se att det finns en mening med att vänja barn vid en sund livsstil tidigt, men det känns onödigt att göra det på det här sättet i en barnbok. Det är ju trots allt föräldrarnas ansvar  att se till att barnen inte blir överviktiga. Det är inte barnens jobb att ansvara och berätta vad som bör och inte bör vara på tallriken. Eller som Aftonbladets Daniel Pernikliski skriver: ”Ett av de största problemen med barnboken ”Tjocke Albin tänker om” ryms i bokens titel, som antyder att det är Albins ansvar att han har blivit fet.”

Och det här med att Albins familj är aktiv, men inte han … det känns ju inte särskilt realistiskt. En aktiv familj är en aktiv familj. Jag har svårt att se att en sådan familj låter ett av sina barn sitta timtals framför datorn och käka bullar när övriga är ute och rör på sig och äter enligt tallriksmodellen. Tveksamt va?

En sak till, på omslaget ser inte ens Albin särskilt tjock ut tycker jag. Ändå säger en av författarna, enligt Aftonbladet, att Albin är ordentligt fet för att barn inte ska få ”konstiga tankar” kring vikt … kanske är han annorlunda i boken?

  • Kristin

    Underbart! Ännu lite fler idealsuktande föreställningar att bryta ner våra barn med. En riktig sann förebild den där Albin – bli smal och därmed blir du värdig nog att få vara med i gemenskapen. Var inte oroliga, bokens föreställningar om tjock vs. inte tjock kommer inte att spä på fördomar eller tillrättavisa urvalet av mobbningsoffer då ”Albin är ordentligt fet så att normalviktiga barn ska se skillnaden och inte få konstiga tankar om sin egen vikt.” Fantastisk retorik om att lägga ansvaret på barnen när det i själva verket handlar om föräldrars oförmåga till ansvarsfullt föräldraskap.

  • läs ny vetenskaplig forskning

    Fetma är en endokrin sjukdom, vår aptit är fullständigt styrd av hjärnan via dom aptitreglerande hormonerna.
    Kemikalier som bisfernol a och en dålig tarmflora kan vara den största orsaken till fetas fel på hormonsystemet.

    Alt som står i våra läroböcker om fetma är fullständigt fel, Livsmedelsverket och läkarkåren vill inte riktigt erkänna att vår vikt helt regleras av våra hormoner främst hormonet leptin.

    Läs ny forskning om aptithormonerna främst leptin, läs sen om kemikalier, vår skräpmat kan vara orsaken till att en del får fel tarmflora som sen stör hormonerna.

  • Albins kompis

    Verkligen en genomtänkt titel. Finns ju inte någon chans att en verklig Albin som är något över normalviktig kommer att bli kallad Tjocke Albin…

  • http://kompulsiv.blogspot.com Sofhi

    Jag blev bara rent förbannad på denna boken!!
    Hur kan man ens antyda att ska ändra sig för att bli accepterad av sina kompisar?
    Det är ju helt befängt!! Boken visar på att man förtjänar att bli mobbad för att man är lite tjockare. Därför måste Albin gå ner i vikt.
    Jag blir så arg!!!

    • http://tiaf.blogg.se Kristian

      Först vill jag inleda med att säga att jag absolut inte är för mobbning, men det finns alltid nyanser. Världen är inte svart eller vit.

      I verkligheten måste man anpassa sig vare sig man vill eller inte.
      Du kan förmodligen inte vara med i Robinson om du redan är anorektiskt smal. Det handlar inte om mobbning när tv-teamet tackar nej till dig.
      Du kan förmodligen inte delta i fångarna på fortet om du väger 170 kg. Detta handlar inte heller om mobbning.
      Är du dvärg kan du troligtvis inte hänga på polarna för lite rolig klättervägg svårighetsgrad hög. Absolut inte mobbning.

      Någon som säger emot?

      Överviktiga barn som inte orkar röra sig kan inte heller vara med de andra barnen och leka. Inte mobbning utan helt enkelt det naturliga förloppet. Barn har energi och måste få utlopp för denna. Det är inte shysst att hindra de andra barnen från detta för att något enstaka barn är överviktigt.

      Vissa människor måste anpassa sig mer, andra mindre beroende på vad som finns i bagaget sedan tidigare. Och det är ingen ide att ljuga för barnen och säga ”du kan se ut precis hur du vill, vara precis vrm du vill och bete dig hur du vill” när det inte är sanning. Vårt samhälle fungerar inte så, har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Det är lika bra att vara realist.
      Självklart kan man lägga fram problematiken på ett smidigt sätt för barnen men absolut inte ljuga.
      Och om jag får fråga, varför ska den stora massan behöva anpassa sig när en sådan anpassning inte är att föredra och lösningen på själva grundproblemet (barnet är överviktigt och orkar inte röra på sig som de andra barnen) är relativt enkelt och direkt mer hälsosam? (självklart kan medicinska hinder förekomma men då ser problematiken annorlunda ut)

  • http://kompulsiv.blogspot.com Sofhi

    -barnet- ska läggas till i den andra meningen

  • Louise

    Jätteroligt att ni diskuterar och tycker till. Fortsätt med det! :-)

  • Johan

    Så fruktansvärt korkat att tro att en sådan bok ska vara en hjälp. Man blir såååå förbannad över att dessa barn ska få ytterligare skuldkänslor när det är FÖRÄLDRARNA som brister i ansvar. Vidrigt att författaren dessutom ska tjäna pengar på deras skuldkänslor. Det är precis i linje med hur vuxenvärlden ofta skött mobbningsproblematiken – skuldbelägg den mobbade… Fy Fan!

  • Pingback: En pappas reaktion på "Tjocke Albin tänker om!" | FramtidaFriskusar.se()