Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Åtta år och petad …

1

Jag läste tidigare idag en insändare som gjorde mig mycket illa till mods. Det var en mamma, till en nu åttaårig pojke, som berättade om sin sons kärlek till sport … och då framförallt hockey. Tyvärr var det inte enbart det hon ville förmedla. Nej, insändarens kärna var att pojken nu blivit petad ur sitt hockeylag. Han anses, som åttaåring, inte längre platsa i laget. Detsamma hände honom i fotboll för ett tag sedan …

Här följer ett utdrag ur insändaren:

Jag hoppas att ni kan sova gott om nätterna för det kan inte jag. Ni har krossat min sons drömmar redan som åttaåring. Vart är den här världen på väg? Redan som ettåring älskade min son ishockey. Ett av hans första ord var Brynäs och han drömde tidigt om att få lära sig spela hockey. En av hans högsta önskningar var att få vara mini­tiger under en Brynäsmatch. När han var fyra år fick han äntligen sin vilja igenom och vi anmälde honom till skridskoskola (dock inte i Brynäs). Han var överlycklig.

Han har aldrig varit någon stjärna på isen men han har haft kul och det har varit viktigast för oss som föräldrar. När samma lag även spelade fotboll ville han testa att spela även det. Inte heller där var han så ”duktig” vilket resulterade i att han fick sluta.

Tränarna skyllde på att laget var fullt men småsyskon till tränarbarn och barn med de ”rätta” kontakterna fick spela kvar, det här var ett hårt slag att få som sjuåring. Då han inte fick spela med sitt favoritlag längre har han vägrat att ta i en fotboll igen. Ett exempel på detta var då de skulle ha fotbollsturnering i skolan. Då kom han gråtande hem och frågade om jag kunde skriva ett intyg till fröken att han inte spelar fotboll längre och inte vill vara med.

Nu är det alltså dags igen. Hans ishockeylag har valt att gå upp i en högre serie för att ge barnen motstånd men man skulle inte börja toppa laget som de så fint uttryckte sig. Några veckor har nu gått av terminen och nu blir han petad ur laget.

Jag är själv otroligt sportintresserad, och då framförallt av elitidrott. Men det här är ju bara bedrövligt. Han är åtta år! Det finns ju överhuvudtaget ingen anledning till att ens börja tala om prestationskrav än! Själv hade jag vid åtta års ålder knappt börjat med den idrott som jag senare vann SM-medaljer i. Visst, det skiljer sig från sport till sport, och ja jag inser mycket väl att inte alla kommer att bli NHL-proffs … men det kommer förmodligen inte hans lagkompisar att bli heller. Och faktum är att det inte ens handlar om det. Som jag ser på det hela bör sport vid åtta års ålder fortfarande vara en lek. Det ska vara en rolig fritidssysselsättning. Och att då i princip säga: ”Du får inte vara med längre. Du är för dålig.” det är så hjärtskärande att jag inte har ord för det.

Nej, fy fan rent ut sagt! Ni ansvariga ledare borde skämmas! Hur har ni ens mage att komma med ett sådant budskap? Eller förresten, vad då komma med ett sådant budskap … ni har väl inte ens ryggrad nog att stå för det gissar jag. Och vad säger det om er som ledare? Om han nu saknar ”grunderna”, hjälp honom då. Utveckla honom. Jag tror knappast att en pojke med ett brinnande intresse för sporten är obildbar. Herregud, man spelar ju TV-pucken som typ 15-åring … och inte ens i den åldern går det att med säkerhet säga vilka som kommer att lyckas fullt ut.

Jag hoppas innerligt att pojken inte förlorar sin kärlek till sporten. Kanske kan ni söka er till någon annan förening? Alla är näpperligen så här dumma …

Uppdaterad 5/10-12:

Läs också denna artikel! Klubbens syn på saken.