Framtida Friskusar | barn och unga i fokus

Hälsa och utveckling för barn och ungdomar.

Amning i tid och otid

Kommentering avstängd

Igår såg jag ett inslag på TV (SVT Gävledala) där en kvinna berättade om hur hon upplevt obehag när hon ammat sin bebis offentligt. Folk har tittat och eventuellt också sagt mindre lämpliga saker. Detta fick slutligen henne att skriva om ”problemet” på sin blogg och i sociala medier. Inte oväntat har detta sedan lett till en het diskussion. Och för intresserade finns nu ”Amningskampen” på Facebook.

Ammande barn

Tydligen ”stirrar” folk på ammande kvinnor. Och det är enligt kvinnan störande och obehagligt. Visst, jag förstår det. Jag skulle inte heller tycka att det var speciellt trevligt. Samtidigt kan man ju vända på det hela. Om inte samma kvinna satt och ammade sin bebis för hela världen att se så skulle heller ingen stirra. Inte sant? Amning är någonting helt naturligt. Jag förstår det. Jag är också helt för amning, då jag tror det är någonting väldigt bra för bebisen. Så kom inte och säg något annat. Inte heller tycker jag att det är äckligt på något sätt och vis. Det betyder däremot inte att jag vill att min bordsgranne ska börja amma sin bebis vitt och brett när jag är ute på restaurang eller liknande. Som med allting annat så kan man väl ändå kräva lite finess på det hela, eller? Är det verkligen så svårt att gå undan lite för att mata bebisen? Och ärligt talat, ska inte hela amningsprocessen vara en ganska intim stund mellan mamma och bebis? Vore det då inte lämpligt att ge minstingen lite matro? Att däremot gå så långt som att slänga ut folk från caféer och restauranger för att de ammar sin bebis är ju helt absurt. Någon måtta på dumheten får det väl ändå vara …

Att amma sin bebis på offentlig plats tycker jag alltså är helt okej. Jag tycker emellertid att den ammande mamman kan göra det på ett smidigt sätt som inte stör någon. För det är ju faktiskt inte enbart mammans åsikter som bör tas i akt här. Alla runt omkring räknas faktiskt också. Och likväl som den ammande kan uppleva obehag, så kan väl också hennes omgivning göra det. Jag menar, vem tycker exempelvis att det är skoj när ett par börjar hångla mitt framför näsan på en på bussen? Få saker ger väl en nackspärr på samma sätt som ett ivrigt fönstertittande. Men man har ju liksom inget val. Man vill ju inte stirra på dem … nej, hellre bryter man nacken av sig själv.

Ovan är min personliga åsikt. Vilken är din?

Comments are closed.